Till minne
Det är lördagskväll. jag kommer inte ihåg vilket väder det var. Jag var i min lägenhet i växjö. jag och Atlas. Jag städade och plockade undan lite. klockan blev ganska mycket innan jag bestämde mig för att - nu är det dags att sova.
söndag morgon. jag vaknade tidigt och gick en promenad i skogen. jag plockasde undan mina saker. packade ihop och åt lunch. jag körde till Ljungby. jag kom fram på eftermiddagen.
Vi satt i soffan. Gå in på facebook. vad är det alla skriver? Vad har hänt? Död? Va? Nej måste vara fel? Är det sant? Vad har hänt?
Är det en olycka? -Han som var så glad senast jag såg honom. Tragiskt. Hemskt. Ofattbart. Är det verkligen sant?
Få ett samtal. Har du hört?
Ja det är alltså sant. Chocken.
Några dagar har passerat. Jag tänker fortfarande på detta. Jag har många frågor. Man ställer sig alltid frågan. varför?
Den frågan man adrig får veta.
Att man kan missa varandra så mycket? Att man inte kunde se. förstå. att de tankarna fanns i någons huvud? Vad är det som kan gå så fel?
För mig var det en "vanlig" lördag men för en annan betydde det slutet.
Vad som än bekymmrade honom - hoppas jag att en frid inom han fann han innan slutet. Jag tror inte att man förstår att man påverka människor så mycket som man faktiskt gör. Det som är sorgligt är att vi inte ta tillvara på varandra mer. Säg det du tänkte, nu.
