storlillasyster

Nu sitter jag i en nästan tom lägenhet. Tror jag har svårigheter med ensamheten för nu efter bara några få timmar känner jag mig liten, ynklig och ensam.

Jag vet att dte inte varar för evigt men ändå så kryper det fram en känsla och sätter sig i magen. Gud va synd det är om mig!
Och ibland, bara ibland, då och då, ja då får man tycka synd om sig själv. Det 'r inte de bästa dagarna men de är dem som behövs för att uppleva de bästa!

Jag är nära till gråt i filmerna och känner mig känslosam inför allt. Bröllopet rullar i tv rutan och även om jag bara ha kollat en stund idag så trillade en tår från mitt öga. Inte för sorg, bara det unika, underbara, fina som man också kan kalla äkta lycka!

Igår gjorde jag mitt bästa köp sedan länge! Har nu en splitterny systemkamera Canon Eos 450d liggandes på soffbordet framför miog. Den liksom blänker till bara för att. Och Canons märke lyser upp hela rummet. Ja jag är lycklig och foto är tagna. Sommarbilder som blommor, husknutar, solsken, Atlas och hästar visas i den lilla men ändå förhållandesvis stora sisplayen.

Eftersom jag inte ser datorskärmen riktigt bra när jag sitter med det trådlösa tagentbordet så kommer det garanterat vara många stavfel. Men idag är det viktigaste att man förstår. inte att det är korrekt och rätt.

Atlas har fått den stora lyckan att träffa miniversionen av sig själv idag. Nämlöigen den lilla japanska spetsen, Dolly typ 10 veckor!
Ja så söt och så liten undrar man om man egentligen kan vbar. Ja det kan man. Sen att de är sockersöta underbara gör inte saken bättre:) Kanske kan de små liven få några playdates ihop. Tror att Atlas är kär!

Harry potter rullar på i bakgrunden och ja det är bra. Nuy ska jag äta ostbågar innan jag somnar!

Godnatt