storlillasyster

Sitter och dricker mitt morgonkaffe framför nyhetsmorgon på tv. Efter en morgonpromenad med Atlas slängde jag mig i soffan framför tvn. När jag plötsligt hör på nyheterna om smuggelhundarna.
Det är ett repotage om smuggelhundarna som kommer in i Sverige och reportern intervjuar en veterinär som förklarar vad dessa hundar kan påverka resten av sveriges vovvar.

Jag blir ledsen när folk kan tänka sig att ens köpa dessa små liven. Bilderna visas på tvn där de små valparna ligger tätt ihopkurade i små katonger. Jag tänker då ; undrar om de människorna i Sverige som betalar för detta förstår deras handling? Förstår de konsekvenserna?

Dels mår valparna dåligt över transporten över till Sverige, många dör.
Dels tas de ifrån mamman i alldeles för tidig ålder - vilket påverka valparna även längre fram i livet.
Dels är det olagligt
Dels är det en risk för spridning av sjukdommar som överförs till alla hundar i Sverige. Vi har nu kontroll över många sjukdomar eftersom vi i Sverige är duktiga att vaccinera våra hundar. Ovaccinerade smuggelhundar kan ta med sig hundsjukdomar till Sverige.- onödigt!

Ibland undrar jag för mig själv vart vissa människor har gömt sin empati och medkänsla för andra människor och djur! Blir ledsen och undrar varför....


Just nu undrar jag vad Jag kan göra för att påverka.
__________________________________________________________________________

Igår hände det mest overkliga som kan hända under en eftermiddagspromenad. Jag får ont i magen när jag tänker på det.

Jag är på väg med Atlas på en promenad under solen. Underbart tänkte jag. Vi går på en kombinerad gång och cykelbana. Framför mig kommer en kvinna med en svart hund. Det går människor förbi oss. Atlas är ivrig då det är början av promenaden. Jag har koll på bilarna som svisscha  förbi, den mötande hunden, jag tittar mig omkring för att se vart som händer framför mig. Jag ser en gräsplätt och tänker att jag ska gå mot den. Jag hinner inte mer än att tänka detta då atlas går nära på min högersida och han tittar mot gräsplätten då.. Han dras in under en cyckel. jag ser hur han rullar runt och jag hör hur kvinnan på cykeln bromsar hårt. länge. Undertiden dras Atlas med under (emellan hjulen) cykeln några meter fram. Jag hinner inte reagera mer än att jag håller kvar han i kopplet. Atlas tjuter och springer ut , ifrån cykeln. Jag tittar på kvinnan och hör henne säga: "Va fan, håller du på med. Håll koll på din hund!"
Jag struntar i henne och vänder mig mot Atlas. (kvinnan ska inte få nån av min energi, det är Atlas jag bryr mig om!) Jag kollar igenom honom snabbt. kollar hur han går fäörsöker att inte visa rädsla. Han lyfter på tassen och sätter sig ned. Då hör jag kvinnan i arg ton skrika hur gick det med hunden då?!" (känner dåp hur arg jag blev på henne. ) Jag svara hastikgt något att jag vet inte. Innaan jag hunnit svara är hon uppe poå cykeln igen. Idiot.

Om man ser att det finns folk som går och det är liv runtomkring en kan man inte cykla i rasande fart! Det kunde lika gärna ha slutat illla eller vad hade hänt om det hade varit ett barn?

Som tur är verka Atlas vara okej och han började leka med den mötande svarta hunden. Då det finns dumma människor finns det också vänliga! Kvinnan med hunden stannade och kollade hur allt var med Atlas och mig. Tack för att hundmänniskor finns!


Godingen som nu mår bra igen!